Intervju med Futerra

Den 20 maj vaknar jag på en soffa utanför Stockholm. Det är kolsvart och jag funderar på varför min syster och hennes sambo smyger omkring i lägenheten mitt i natten och viskar med varandra. Tills jag inser att jag under natten har lagt en kudde över huvudet för att det ska blir mörkt, att klockan redan är 6 och det är hög tid att kliva upp. För idag har jag viktiga saker att göra; jag ska träffa företaget Futerra Sustainability Communications och de ska berätta för mig om den sizzlande framtiden. Framtiden som du och jag ska längta till.

Efter frukost, en lång färd in till staden och ett avverkat möte senare står jag tillsammans med kollegan Mikael utanför det stenhus i Gamla stan där Futerra har sitt kontor. Våra händer är fulla av kassar med plastlådor innehållandes sallader av olika slag. Jag frigör ett finger från kassarna och trycker det hårt mot knappen till porttelefonen. En glad röst svarar snabbt någonstans inne i huset och vi släpps in i den mörka svala portgången innanför. Gatans brus upphör i samma sekund som dörren slår igen. Det känns som att träda in i en annan tid.

Den glada rösten som svarade i porttelefonen är mannen som också mötermötgtrappa upp. Han  andra svar elefonen är mannen sglasetstrerar

vklart att det nästan inte går att svara på. Vilka andra svar   mötermö oss en trappa upp. Han heter Kaj Török och det är genom honom som jag har kommit i kontakt med Futerra. Det var nämligen så att Kaj höll i en workshop hösten 2012 för företaget som jag jobbar på och det är faktiskt han som har lärt mig och mina kollegor att använda ordet sizzel. Sizzel har ungefär samma betydelse som följande beskrivningar skulle innebära: porla, gnistra, skimra, fräsa, brusa. Du kan föreställa dig en bäck som ringlar fram i en stilla skog, eller nyplockade kantareller som ligger i en stekpanna tillsammans med smör och fräser sig frasiga, eller en gnistrande midvinternatt där norrskenet böljar över himlavalvet. Känner du? Ja, det sizzlar. Och det är just detta Kaj och hans kollegor gör. De hjälper företag att hitta sizzlet i sin kommunikation kring hållbarhet, de försöker få folk att längta till den hållbara framtiden istället för att fasa inför ett miljökatastrofalt öde.

Vi börjar med att bekanta oss med varandra medan vi äter oss igenom samlingen av sallader. Förutom Kaj deltar också flera av hans kollegor och de heter Liv, Anna, Sara, Erik, Joel och Anna. Dessutom finns också min kollega Mikael med som är lika nyfiken som jag på vad hållbar utveckling kommer att leda till i framtiden.

Futerras syn på hållbar utveckling är lika okomplicerad som självklar. De sammanfattar den i en mening som vi alla hummar och ja:ar gillande till. Att möta dagens behov och samtidigt göra det bättre för kommande generationer.

Den framtidsbild som Futerra ger mig tar framförallt avstamp i att människan måste finna sin plats i en värld där vi har mer fritid till vårt förfogande och där tekniken spelar en ytterst stor roll. Det fokus som idag ligger på att hitta energiformer som är billiga, säkra och miljövänliga kommer om Futerra får sina spaningar besannade att lösas genom att vi kan använda solenergi. Det handlar om att hitta lösningar för att dels omvandla solenergi till el och att sen kunna tillgängliggöra den för alla människor. När den utmaningen är löst kommer vi att ha i det närmaste obegränsat med energi.

Vad händer när energi inte längre innebär något problem ur hållbarhetssynpunkt på samma sätt som det gör idag utan istället kan vara ett medel för att utveckla hållbara lösningar? Bland annat blir energin en viktig förutsättning för att driva högteknologiska lösningar för t ex produktion av mat, kommunikationer och transporter. Obegränsad tillgång till energi, som dessutom inte är konfliktfylld på samma sätt som dagens huvudsakliga energikällor av fossilt ursprung är, frigör tid. Människan får mer fritid helt enkelt eftersom mycket fysiskt arbete kan göras av maskiner och robotar. Vi kanske jobbar fyra timmar om dagen istället för åtta timmar om dagen. Eftersom konsumtionssamhället som det ser ut idag är avvecklat behövs inte heller lika mycket pengar som nu, vi har blivit avsevärt mycket billigare i drift. När människan får mer fritid innebär det enligt Futerra att energin i oss människor kan användas på ett bättre sätt. Vi får tid att vara mer sociala, kreativa och ägna oss åt vårt inre kall. Vi kan t ex jobba ideellt i olika projekt eller uppdrag: ordna aktiviteter för barn och ungdomar, skriva böcker, skapa musik, odla grönsaker, besöka gamla, föda upp hundar, dansa eller vad man nu brinner för. Eftersom det i framtiden kommer att ge status att göra gott för andra människor, snarare än att leva i materiellt överflöd, är det kanske sådant många människor kommer att ägna sig åt.

En annan följd av stor tillgång till ren energi och högteknologi är att vi kommer att kunna transportera oss lätt och snabbt vart vi vill. Det är inte troligt att vi åker i varsin bil som idag eftersom det inte finns tillräckligt med materiella resurser till bilar och vägar åt alla. Vi åker kollektivt både på marken och i luften. Och det går snabbt.

Resor är för mig, liksom för väldigt många med ett miljösamvete, något av en akilleshäl. Jag älskar att resa - men hatar att det innebär så stor miljöbelastning. Om jag föreställer mig en framtid utan att då och då få lämna Västerbotten och ge mig ut i världen på äventyr, möta andra kulturer, uppleva natur osv, då gråter jag inombords. Att resa är att leva. När Futerra börjar prata om möjligheten att resa till världens alla hörn utan att behöva ha dåligt miljösamvete då börjar det utan tvekan att sizzla inom mig.

När det gäller den högteknologiska utvecklingen är t ex internetanvändningen något som vi bara ser början av idag. Vi är fortfarande en mindre andel medborgare i världen som har tillgång till internet, om 100 år har sannolikt en majoritet av världens befolkning tillgång till internet. Jämför med ångmaskinen som tog ca 30 år på sig att ge full effekt på samhällsutvecklingen.

Internet kommer att innebära större förändringar för hur vi lever våra liv än vi kan föreställa oss. Den största förändringen av internetanvändningen som vi redan kan skönja idag är transparensen. I en värld där informationen flödar fritt mellan länder blir det svårare att agera i hemlighet vilket avslöjar korruption och dåliga förhållanden med följden att orättvisor mellan länder utjämnas. Informationsflödet gör också att förändringar kan ske i snabbare takt eftersom människor på olika platser blir uppkopplade med varandra. Här pratar vi inte bara om Facebook, Twitter och Instagram utan betänk bakgrunden till några av den senaste tidens stora händelser inom världspolitiken: Edward Snowden, Julian Assange och den arabiska våren. Vad hade dessa fenomen varit utan internet? Hanteringen av information blir en viktig fråga för alla och framförallt att förstå att information inte är detsamma som fakta. I framtiden kommer vi troligen att vara mer källkritiska.

Internet gör också att vi kan bilda nätverk i större utsträckning än idag med personer som inte befinner sig på samma plats som vi själva. Vi kommer utan problem att kunna besöka varandra virtuellt. Nätverken kan fylla funktionen av identitetsförstärkare, socialt umgänge och arbete, men också för rent praktiska frågor som att låna eller byta saker med varandra istället för att äga allting själv. Antagligen är din smartphone tillsammans med ett fåtal föremål med affektionsvärde dina viktigaste ägodelar. Alla andra saker hålls på en miniminivå och det mesta går att låna eller hyra.

Den framtidsbild som Futerra förmedlar är lika mångfasetterad som de personer som sitter runt bordet. Vi rör oss över många frågor som ingen människa egentligen kan ha en aning om hur det kommer att förhålla sig med i framtiden. Det finns inga fakta om framtiden, bara trendspaning och kunskap om vår historia. Det är också tydligt att jag sitter tillsammans med ett gäng kommunikatörer för mycket av diskussionerna hamnar i hur vårt sociala liv kommer att te sig och hur vi kommunicerar med varandra.

Två timmars samtal med Futerra har förflutit. Vi packar ihop plastförpackningarna från salladslunchen och lägger dem i återvinningskärlet för plast. Både jag och Mikael får varsin bamsekram av Kaj och jag tänker att här inne hos Futerra är framtiden delvis redan här. Jag har nämligen just träffat sju personer som glöder av just den där skärpan blandad med värme som jag tycker mig ana i deras bild av framtidsmänniskan. Vi lämnar kontoret och går nedför trappan, genom den tysta svala portgången och ut i myllret och solskenet på gatan utanför. En lång stund går vi tysta sida vid sida utan att säga något till varandra, angelägna om att hålla kvar känslan från mötet. Nutiden trycker sig in i medvetandet, vi flyttar oss för bilarna som tränger sig fram längs gamla stans trånga gator, passerar en grupp turister som samlas kring en guide och över alltihop dränks tillvaron av ljudet från en helikopter som hovrar ovanför våra huvuden. Vi tittar på varandra och flinar lite, liksom förlägna över att under en lång stund befunnit oss i en fantasivärld och sen utbrister Mikael ”Ja, jag tycker definitivt att det sizzlar, särskilt det där med resandet.” Och jag håller med och tänker på en sak som Kaj sa ”egentligen är det inte en hållbar framtid vi ska längta till. Vi behöver bara längta efter en bättre värld och ett bättre liv.”